blunda

Och tragiskt nog vill jag bara dö, eller kanske inte dö, men för en liten stund typ. Men jag vill inte gå och lägga mig, nej usch, natten är värst. Nått som skulle va bra nu skulle va nå starka sömnpiller. Kunna ta ett piller och bara få sova bort lite bekymmer. Men som mamma alltid säger "det som inte dödar dig går alltid att härda", men gör det de då? får vell hoppas på de.

Usch för att jag inte känner mig själv.

Och vad jag faktiskt är riktigt sugen på, är gamla klassen, eller ja, typ ett tiotal av tjejerna, bara träffa dem, få komma till skolan och mötas av just dom, kramas och va glada. ojoj, trodde aldrig jag skulle säga det, men gud så jag saknar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0